Senast uppdaterad

Citrusfrukten pomerans liknar apelsiner, men till skillnad från dessa går den inte att äta som den är eftersom den smakar väldigt bittert och surt. Pomerans används i stället som krydda, i marmelader eller i form av eteriska oljor. Den innehåller också en särskild aktiv ingrediens vid namn synefrin, som används i kosttillskott och bantningsmedel. Frukten kommer ursprungligen från Sydostasien men odlas nu i stora delar av världen. I Japan är pomeransen en del av nyårsfirandet då man dekorerar sina hus med frukterna. Deras namn på japanska betyder nämligen ”från generation till generation”, vilket symboliserar nya barn i familjen under det kommande året. Eftersom man odlar mycket pomerans i spanska Sevilla brukar frukten även kallas för Sevillaapelsin. Pomerans innehåller 16 mg C-vitamin per 100 g, vilket motsvarar 27% av rekommenderat dagligt intag.

Pomeransens historia

Pomeransen kommer ursprungligen från Indien, och det var också där grekerna under Alexander den store upptäckte frukten på 300-talet. Romarna var däremot de första européerna som började odla pomerans, men inte i någon större skala utan snarare som en trädgårdsväxt för de mer förmögna. När turkarna sedan började erövra Europa under medeltiden spred sig pomeransen först till Spanien på 800-talet och sedan till Sicilien på 900-talet. Odlingarna utökades främst i Spanien av morerna, och det är också därför pomeransen än idag exporteras främst från området omkring Sevilla. På 1200-talet dök också en hel del läkemedel baserade på pomerans upp i Europa, som introducerades av arabiska läkare.

Med början på 1600-talet ökade pomeransens popularitet i Europa, och den började odlas i stor skala i orangerier. Gustav Vasa var tidigt ute när han på 1540-talet hade torkade pomeransskal i sin kryddkammare, och även Karl XII sägs ha varit förtjust i frukten. På 1800-talet odlades den också i flera svenska orangerier.

Pomerans i matlagning

Eftersom pomeransens fruktkött inte smakar särskilt bra så torkar man antingen fruktens skal och använder den som krydda, eller gör marmelad av både frukten och skalet. En särskild favorit är Sevillamarmelad, som smakar bittert och sött på samma gång. Eftersom frukten innehåller mer pektin än vanliga apelsiner är det dessutom extra lätt att få till den klassiska marmeladkonsistensen.

I Sverige har vi traditionellt använt torkat pomeransskal som krydda i till exempel glögg, pepparkakor och vörtbröd, som inte alls får samma smak utan pomeransen. Frukten är också populär i sydindisk matlagning, där man ofta gör inläggningar av pomerans kombinerat med salt som sedan äts med yoghurt och ris. Pomerans förekommer även i haitisk och iransk matlagning. I Grekland och på Cypern växer det också mycket pomeransträd, och där använder man frukten till en slags traditionell och mycket söt marmelad. I Turkiet och Iran använder man istället färska frukter som salladsdressing eller marinader. Pomerans är också en populär smaksättning i bittra likörer och brännvin, samt i téet Lady Gray.

Pomerans och hälsa

Det som skiljer pomerans från andra citrusfrukter är att den innehåller en hel del av ämnet synefrin, som påminner om läkemedlet efedrin och bland annat används i bantningsmedel. Pomeransens synefrin minskar aptiten, ökar ämnesomsättningen och gör det därmed lättare att gå ned i vikt. Men de kan också medföra en hel del biverkningar och läkemedelsinteraktioner. Till exempel har tillskott som innehåller pomerans kunnat kopplas till kärlkramp1, stroke2 och inflammation i tjocktarmen3.

Traditionellt har pomeransolja använts som hudläkemedel, bland annat för dess inflammationshämmande, lugnande, svampdödande och bakteriedödande egenskaper. Oljan är till exempel utmärkt att använda på ärr eller eksem för att få dem att läka bättre. Pomerans har också använts vid diarré eller förstoppning i Sverige, då frukten är bra för matsmältningen. Den är också lugnande vid stress, ångest eller högt blodtryck. Även i traditionell kinesisk medicin använder man pomeransskal vid matsmältningsproblem och magsmärtor. I Sydamerika anser man däremot att pomerans är ett bra botemedel mot ångest och sömnlöshet.

Pomerans och skönhet

Oljan från pomeransträdets blommor kallas för neroli, och är en av de mest uppskattade dofterna i parfymer och olika skönhetsprodukter. Pomerans var faktiskt den växt som på 1500-talet först odlades i den franska staden Grasse vid framställning av parfymer, och man använder både bladen och blommorna. Än idag ingår neroli i många parfymer, och den kan även köpas separat och blandas med till exempel jojobaolja för en härlig massageolja som doftar underbart.

Neroliolja sägs vara effektivt mot bristningar under graviditet, stimulera matsmältningen och blodcirkulationen samt stärka levern. Både pomeransens blad och frukt löddrar, och på Stillahavsöarna har man traditionellt använt frukten för att tillverka tvålar som använts som schampo eller för att tvätta sina kläder med.

Helt klart är att pomeransfrukten, blommorna och bladen kan användas för att bota många åkommor, men du som vill gå ned i vikt bör vara försiktig med viktnedgångspreparat som innehåller pomerans på grund av dess ofta negativa biverkningar. Fruktens torkade skal är däremot ett måste i våra svenska julförberedelser, som ingrediens i både glögg, pepparkakor och vörtbröd. Dessutom är nerolioljan en av de allra populäraste citrusdofterna i världen.

Källor:

  1. Gange CA, Madias C, Felix-Getzik EM, Weintraub AR, Estes NA. Variant angina associated with bitter orange in a dietary supplement. Mayo Clinic Proceedings, 2006.
  2. Bouchard NC, Howland MA, Greller HA, Hoffman RS, Nelson LS. Ischemic stroke associated with use of an ephedra-free dietary supplement containing synephrine. Mayo Clinic Proceedings, 2006.
  3. Sultan S, Spector J, Mitchell RM. Ischemic colitis associated with use of a bitter orange-containing dietary weight-loss supplement. Mayo Clinic Proceedings, 2006.

http://www.shenet.se/vaxter/pomerans.html
http://www.shenet.se/ravaror/eoneroli.html
http://www.sjukdom.online/alternativ-medicin/%C3%96rter-Alternativ-medicin/Pomerans-Herb-F%C3%B6rdelar-.html